evigt liv

Denna onsdag har varit gråtrist och mulen och så har det känts i mig hela dagen. En nära vän till mig har precis förlorat en av det viktigaste personerna i hennes liv, alldeles för tidigt, alldeles för fort och alldeles utan förvarning. Det är med stor sorg i hjärtat jag inser att vi förlorat en kvinna som under sin livstid gjorde denna jord till en lite bättre plats att leva på. Som mötte sina medmänniskor med ett leende, en positiv anda och en optimism som smittade av sig på alla i hennes närhet. En kvinna som var en fantastisk mor som alltid ställde upp för sina barn och älskade dem över allt annat, en god vän och djurvän. Du är saknad!

Mina tankar är med de anhöriga som nu ställs inför detta ofantliga tomrum som blivit kvar. Min absoluta tro är att våra närmaste aldrig riktigt lämnar oss om vi bara minns dem, alla människor som påverkar oss lever kvar genom oss själva. Vi måste tänka på de goda minnena och minnas det fina egenskaperna och ta vara på dem.

Livet kan ryckas ifrån människor på ett så oerhört grymt sätt, det enda vi kan bekämpa det med är kärlek. Kärlek till varandra, till dem som är kvar. Kärlek till dem som lämnat oss - minns dem med glädje och värme i hjärtat. De finns däruppe och tittar ner på oss, på sina barn och barnbarn och hoppas att de rustat dem med allt de behöver för att leva sin tid på jorden.