denna bitterhet

Efter en mycket social helg där jag hunnit med att träffa både vänner, familj samt jobbat och ridit så känns det lite surt att det blev måndag så snabbt men så är det ju...

Henrik har ju precis börjat plugga och jag är så himla avundsjuk! Jag vill också! Och det är inte bara han... varenda människa springer på nollningar och puprundor och seminarier och är så himla viktiga och har väldigt lite tid för sina arbetande vänner. Så himla kul för er då!!! Ja, alltså det tycker jag ju verkligen att det är men... Jag vill också!
Blir så himla bitter, här pluggar men arslet av sig i gymnasiet (och då menar jag verkligen hard work!) och går ut med 20.0. Ganska bra kan man tycka, i själva verket det högsta man kan få. Borde ju räcka en bit - MEN TYDLIGEN INTE! Efter som det är så många sökande till veterinärhögskolan så väljer man, (istället för en inteligent lösning som att tillexempel intevjuva folk) att lotta ut platserna. Så nu måste jag, (och en massa andra) som gett precis allt i gymnasiet skriva högskoleprovet också för att ha en bättre chans en typ 1/200. Och det är inte som att det där jävla provet e lätt och det är inte som att de räcker med att skriva OK på det, nej 2.0 helst, vilket e så (åååååååååååååååå) svårt! Alltså vad bitter jag blir...

Gud så kul det hade varit att sitta på föreläsningar och skriva massa viktiga antekningar i olika färgkoder... i ett helt nytt antekningsblock som luktar så där gott... och köpa fettjocka kurslittertur böcker som man kan sitta och läsa i ett tyst bibliotek eller uppkrupen i soffan. Om anatomi till exempel... Stressa för att hinna skicka in något före deadline... åhh, bara sitta där och suga i sig massa kunskap - vilken dröm!

Tycker hela utbildningsystemet i Sverige är ganska dumt. På sådanna utbildningar där det krävs en speciell personlig lämplighet tycker jag att man borde ta in mycket folk, och sedan slå ut folk längs vägen om man inte vill examinera hur många som helst varje år. Det känns mycket shysstare tycker jag, då får alla en chans att visa vad dom går för. Men nej då i Sverige ska det vara ett himla daltande, man får tenta om hur många gånger som helst och man kan vara totalt socialt missanpassad men ändå bli läkare. Alltså om jag går till en läkare, eller som jag anlitar en veterinär till mitt djur vill jag inte ha någon som är hyffsad, jag vill nån som e jävligt bra, som inte precis klarade kursen utan som vet exakt vad det handlar om, som lyssnar och tar mig på allvar. Men så gör vi inte i sverige, nej då, idioter måste också få jobba - Ja, det tycker jag med men kanske med något annat som dom inte e kassa på. Det kan ju inte vara så kul för dom heller.

men, nog med bitterheten. Det gäller att se framåt, trivs ändå bra med mitt jobb och jag känner att jag lär mig mycket jag kommer ha nytta av den dagen då jag förhoppningsvis blir veterinär. Dessutom har jag tid att sattsa på ridningen vilket e guld. Nu ska jag tillexempel strax iväg till en Uffe-träning med Lighten! Kul!