Efter att ha; jobbat hela dagen och bland annat kört fram och tillbaka till Gävle i halt väglag för att röntga en häst, fixat stallet hemma, stressat in till stan för att handla en halvtimme innan allt stängde, gått på förhandsvisning av Farsan* med Emlisen - slog jag vid 23 tiden en signal till min kära sambo. (Sambon är alltså nybliven student med allt vad detta innebär (läs ÖL, massor av ÖL), han befann sig på en av de avslutande nollningfesterna och jag ringde helt enkelt för att höra om han ville åka med hem, eftersom jag ändå var i stan).
Jag är så glad att jag ringde honom, och ringde igen när han inte svarade. Jag har nämligen aldrig sett mannen i mitt liv så totalt plakat full. Det brukar vara jag som blir totalt obrukbar och häver i mig över min förmåga. Men oj oj oj, man tror man känner varann:) Jag skulle nu kunna göra min blogg en stor tjänst genom att skriva om allt han sa, vad han gjorde och hur han var klädd - men nej. Jag sätter ändå min pojkväns stolthet före min blogg... även om jag på torsdagsmorgonen när jag förväntades hoppa upp pigg ur sängen vid halv 6, såg något annorlunda på saken:)
ja, kvällen var hur som helst minnesvärd. Tydligen gick det iallafall bättre för Henrik än för hans kursare som förlorade sin plånbok, mobil och blev väckt kl 05.00 av att två poliser brutit sig in genom dörren och frågade var allt blod, som han var täckt av, kom ifrån:) Alltså jag kan fan inte vänta på att påbörja mitt studentliv:)
* recension av Farsan: Bra film, absolut, men inte i klass med Josef Fares andra filmer som Jalla Jalla och Kopps. Farsan behandlar ämnet manlighet från diversé olika synvinklar, detta är visserligen bra gjort men berör inte riktigt på djupet. Det är en komedi som är hyffsat kul ibland men inte alls som Fares tidigare filmer. Torkel är visserligen rolig bara han dyker upp i rutan och labradoren Dino fick mig att fälla några tårar. Helt OK film som ska ses men kanske inte nödvändigtvis på bio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar