Alltså hur är det nu? Ska man stressa igenom livet eller ska man chilla och ta det lilla lugna? Ja, inte vet jag, och inte blir jag klokare när jag läser folks bloggar. Blondinbella stressar tydligen runt som en idiot och gillar att ligga på gränsen till psykbrott, Jill stressar också runt ytterst ofta vet jag, Laila Bagge och Tilde de Paula sover typ 4 timmar per natt skriver dom. Daniela å andra sidan tänker tydligen vägra stressa och verkar vara av uppfattningen att saker kan vänta till imorgon. Runt omkring mig stressar folk som galningar - pluggstress (dom j*vlarna, dom ska vara så tacksamma att dom ens har en tenta att plugga till:)
Så vilket sätt är rätt undrar jag? Måste man bestämma själv eller vad? Jag pallar inte bestämma... alla dessa beslut (DET om något är stressande).
Alltså jag tycker egentligen inte att jag stressar så ofta, det är sällan jag är så där adrenalinstressad. Men jag har ju lite bråttom ibland, och en konstant koll på tiden. Och på tal om tid är mina dagar väääldigt långa, jag är bara så otroligt trött på kvällarna. Dessutom får jag lite ångest om jag plötsligt har en timme över någonstans, typ oh no jag har inget inplanerat nu vad misslyckad jag är. Jag gillar liksom inte att stressa men jag ifrågasätter min livskvalité om jag inte gör det. Det är kanske inte helt sunt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du, du blir nog så illa tvungen att bestämma själv. Och nej, det låter inte helt sunt att behöva ha varje minut inbokad för att må bra. Men det är vad jag tycker.
SvaraRaderaAngående mitt inlägg så handlar det mer om att fokusera på det som är viktigt och uppleva livet nu eftersom det är nu det pågår. Inte jaga efter att det ska bli bättre sen. Så visst kan man ha mycket för sig bara man gör det av rätt anledning. Jag kommer inte lägga ner allt bara för att sitta och titta på mina barn. Jag kommer fortsätta plugga och jobba för att jag mår bäst då. Men jag skippar stressen och det fartblinda jäktandet in i framtiden. Dit kommer jag ändå tillslut. :)
Kram