I strålkastarens sken

... har jag ridit de sista dagarna. Det har varit jobb jobb jobb, komma hem och jobba vidare innan jag kunnat kasta mig upp på min vita springare - och då har det redan varit mörkt.
Idag gick det mycket bra med Lighten - till skillnad från i onsdags, då jag nästan blev lite deppad. I onsdags gick det nämligen inte alls bra, fick inte någon kontakt med bakbenen via ryggen alls, vilket gjorde att det kändes som man satt och red runt på ett bett ungefär. Till sist fick jag helt släppa kontakten med munnen för att "leta upp" bakbenen. (Kan tala om att det är inte bara dom centrerade ryttarna som kan rida utan kontakt med munnen. Satt och gjorde volter, samlingar och övergångar - allt i en ytterst låg och stadig form - med hängande tyglar.)... hittade dom till slut, bakbenen alltså - de var fortfarande kvar som tur var:)

Longerade honom sen igår, vilket gick bra.

Idag gick han kanon. Han var antagligen bara lite stel i onsdags, eftersom han vilade både måndag och tisdag. Vi jobbade på en mer samlad, bärig galopp och en bärigare trav. Super gick det. Red bakdelsvändningar i skritt samt slutor i både trav och galopp för få tag på alla bakben - visade sig vara en bra taktik. Red igenom både skänkelvikningar och förvänd galopp inför söndagens program.
Slutsatser inför söndag (tävlingsdag); travvolterna: halvhalter, halvhalter, halvhalter - hela tiden för att behålla bärigheten och undvika att han "dyker framåt", inridnigen i A3 i höger galopp istället för vänster som jag gjort tidigare - får jag till högergaloppen så är den bättre, skänkelvikningarna - blir han seg så lätta och sattsa. När jag flyttar undan vänster skänkel så skit i rakställningen in på diagonalen - flytta parallellt istället för en bättre rörelse.

Annars då? Jo;
fick åka med in till Gävle i tisdags för ett snabbjobb med en av treåringarna (trav snackar vi nu). Galet kul, vilken adrenalinkick det är att köra ett helt gäng sådär. Man får liksom hålla i sin häst för att den inte ska springa in i hästen framför, samtidigt hästen bakom är så pass nära att man kan klappa den på mulen. Hm, inge bra att få tvärstopp direkt...:)

Satt i onsdags och körde en häst, skulle ut och jogga honom lite. Han gick och grejade lite med huvudet, grejade lite till och vips så hade frida inga tömmar i händerna längre. Att tappa tömmarna när man kör häst är en mycket dålig grej - kanske faktiskt den allra sämsta grejen. "Stora Röd" (som han kallas, hästen alltså:) fattade fantastiskt fort att hon som körde nu var ganska fucked, bortgjord och chanslös, så han bestämde sig för att köra ett snabbjobb med sig själv och vagnen. Off he goes...

ja, nu blir det glass och grädde och sen ska jag sova, sova sova!