Världens bästa tränare!

Lighten och jag har nu påbörjat vår intensiva träningsvecka för Uffe, vi tränar mån, tis, ons, tors em denna vecka. Uffe har läger men jag har valt att åka emellan och bara rida 1 pass/dag

- tyvär, tyvär är jag ju inte gjord av pengar och slåneresan nalkas.

Lighten känns väldigt mjuk, smidig och stark vilket är positivt. Han har blivit så otroligt mycket bärigare, och stadigare i formen på sista tiden, han är helt underbar att sitta på! Och sitter, det gör jag. Fick mycket beröm för min sits idag, från Uffe, från mina skinkor däremot - inte bara positiv respons. Vid sittbenen har jag fått fin, fina ridsår:) Men, då vet man att man sitter djup i sadeln.

Note to self: vid skogsridning - alla typer trorsor är ok. Vid Ufferidning - bommul, bommul, bommul - helst typ boxer!!!

Jobbar just nu mycket att tajma alla övergångar i en halvhalt, med eftergift, så han söker sig ytterligare neråt och aktiverar ryggen. Tydligen sitter jag och tjuvhåller lite i högertygeln nu igen - så det gäller att skärpa sig där så han inte blir helt låst i högersidan.

Idag jobbade vid med travsamlingar och påbörjade lite passage!!! Har dessutom jobbat lite med att byta - vilket blivit lite svårt nu igen:( Men i övrigt har det gått kanon!!! Börjar bli lite drag i ökningarna också, vilket är jätte roligt.

Uffe är verkligen så otroligt bra att rida för - det är verkligen som att komma hem! Dessutom har han börjat undervisa alla med headset vilket är så underbart - man hör ju allt, allt, allt han säger. Måste vara otroligt skönt för honom också, att slippa anstränga rösten så mycket hela tiden.

Nej shit, nu blir det middag, vänner avsnitt och så måste jag vika tvätt innan Henrik kommer hem:)

Lette träning!

Idag var det träning för Eric Lette igen. Det gick jätte bra, Lighten fick ett riktigt lösgörande pass igår och jobbade mycket i låg form så han var väldigt mjuk och fin att sitta på idag.
Vi jobbade först lite i temposkalan, red lite sidvärtsrörelser och sen övade vi förvänd galopp och bakdelsvändningar. Fick mycket bra, konkreta, tips gällande de två sistnämnda. Det var väldigt bra eftersom jag på senaste tiden haft svårigheter både i förvända galoppen och bakdelsvändningarna som jag inte riktigt vetat hur jag ska komma tillrätta med.

Jag älskar de där aha upplevelserna - när lampan liksom tänds och man fattar plötsligt hur man ska göra!

Tycker att Eric är riktigt bra att träna för. Först och främst utgår han, precis som Uffe, alltid från hästen. Att hästen ska arbeta på bästa sätt för just den individen och att man gör det så enkelt så möjligt för hästen att förstå vad man menar och att utföra rörelsen.
Jag gillar också hans sätt att tänka att man måste skilja på träning för tävling och träning för att bygga upp hästen. Sitter man och tränar program så ska de vara presision till tusen och formen ska vara super stadig. Men när man sitter och tränar rörelser, gör nya saker, så får man inte bli för noggrann och bara korrigera formen hela tiden, utan fokusera på själva rörelsen. Min erfarenhet är att den inställningen är ganska sällsynt bland dressyrtränare, många är livrädda för att hästen tar upp huvudet eller går ner under lodplanet och blir lite fria. Då ska man plötsligt slita och dra i tyglarna och parrera, parrera, parrera och sen sitter man där och rider på en häst som bara låser sig och inte jobbar ärligt genom kroppen... Och hur bra blir de då på sikt?

På tal om form så inser jag att det är dags att börja plocka upp formen på Lighten, iallafall bitvis. Jag jobbar honom ofta ganska lågt för att det är bra för ryggen och för att han har lättare att samla sig där. Men nu är han så pass stark att han orkar bära ordentligt i fin, hög tävlingsform, så nu måste jag våga ta upp honom dit och få honom att känna sig hemmastadd med att jobba så.

Nu sitter jag och väntar på equiterapeauten som ska kolla igenom både Lighten och Helia. Två hästar alltså, och hon trodde inte hon skulle vara här före 8 ikväll...:)

tömkörningskurs!

Idag var jag på tömlörningskurs för Anders Ericsson, vilket var mycket givande. Jag tränat för Anders en gång tidigare med John, men det var första gången med Lighten. Lighten har varit lite strulig att tömköra, framförallt i sin ungdom då han var väldigt bakskygg och lite rädd för tömmarna. (Lighten är precis som Hestia en väldigt känslig individ, både för hjälperna och för saker i omgivningen.) Idag gick det iallafall riktigt bra och Lighten var lugn och fin hela tiden (eller ok, han fick ett litet nervspel men det räknas ju inte:).

Vi började jobba med lösgjordheten och stödet på båda tömmarna, på både volt och rakt spår. Gick jätte bra, har tidigare haft problem med att han viker sig lite i vänster sidan och inte riktigt trampar under sig med vänster bak, men det fick jag snabbt hjälp att rätta till.
Sen jobbade vi även lite med öppnor och slutor i både trav och skritt, vilket också gick bra. Fick mycket tips på olika sätt att fästa tömmarna på, beroende på vilken effekt man vill ha.

Det är verkligen bra att kunna arbeta hästarna från marken, men det är svårt! När man sitter på har man ju en helt annan koll, men nu måste man verkligen ha huvudet med sig och tänka på tusen saker samtidigt. Jättekul var det iallafall och lärde mig mycket som jag kan jobba vidare med till nästa gång!

Igår var jag och Lighten iväg och tränade för Uffe. Han var så fin i hela kroppen, väldig skillnad från förra veckan. Uffe har sådana fantastiskt bra övningar för att lösgöra hästarna, det är otroligt fascinerande med människor som kan titta på en helhet och se exakt vilka detaljer som ska rättas till. Är så glad att jag har Uffe att träna för.
Hur som helst, vi jobbade lite med byten med focus på balansen, samlingen och att ha hästen mellan hjälperna. Lighten har verkligen hajat vad det är han ska göra nu, men utan rätt förutsättningar med samling och balans där han verkligen vinklar bak så vågar han liksom inte och då blockerar han sig och drar iväg istället. Så väldigt mycket handlar just nu om att så fort han blir stressad gå tillbaka och hitta en lugn, fin och balanserad galopp och att förberedelsen är viktigare än själva bytet.
Något som var riktigt kul med gårdagen var dessutom att vi fick till riktigt bra ökningar. Ökningarna har alltid varit lite av ett problem men det har verkligen gått framåt - superkul!

John vilar fortfarande på grund av sitt sår. Grejen är att det egentligen är en gammal skada som gått upp, det är därför det tar sådan tid att läka. Han fick ett riktigt djupt sår på samma ställe förra året, som både fick sys och så småningom också gipsas. Det som hänt nu är att det gått upp ett litet hål i ärrvävnaden. Egentligen inget han har ont av, problemet är bara att det är så himla mycket snö ute, så när man rider honom i det där så skaver det liksom upp. Jobbigt! jag saknar att rida honom och det gör han också tror jag, han kommer fram varje gång jag går ut i hagen och ska ta in Lighten och undrar varför han aldrig får va me, lille vännen! Idag fick han iallafall bli lite ompysslad och ordentligt ryktad!

Jag är superduper trött! men klockan är liksom jätte lite så det känns dumt att gå å lägga sig redan... blir glass, jordgubbar och veckorevyn en stund iallafall. Imorgon ska jag köra upp till Gävle och röntga en häst på jobbet, på kvällen blir det förhandsvisning av Josef Fares nya film "Farsan" och så måste jag köpa lite presenter till folk!

min duktiga pålle

Tjohej, sicken uppståndelse det blev om min eventuella roliga sak som jag håller på att planerar:) Det är fortfarande inte helt spikat så my lips are seald.... hihi:)

En ledtråd kan ju vara att det just skett ett bakslag - vi måste köpa ny hästtransport och på min eventuella roliga grej behövs en hästtransport - snabbt!
Vår hästkärra lämnades ju in på service förra veckan, det var bara lite småsaker vi ville ha fixade. Så ringer han och säger att A: framluckan måste bytas ut (=dyrt) och B: axeln måste bytas ut (=superduper dyrt), och C: om ett tag kommer antagligen bakluckan också behöva bytas ut (=sammanlagt alldeles för dyrt). Så himla dålig tajming. Jag som alltid tyckt att vi haft en så ny och fräch kärra, men när vi tänkte efter så har vi faktiskt haft den i 11 år - så efter att uppdaterat hjärnan var det bara att konstatera att den faktiskt är ganska gammal.

Hur som helst - det kostar mer att laga den än vad vi får i inbyte för den så det är bara att bita i det sura äpplet och skaffa en ny. Och vi kommer åter igen att köpa ett UME släp.
Finns inga på marknaden som kan konkurrera med dem vad gäller säkerhet och komfort. Vi kör så pass mycket hästar, ofta unghästar och föl, ofta långt och då ska man inte ha nå skit utan riktiga grejer. UME släpet är för det första gjort i aliminium och inte i järn eller glasfibrer som många andra är. Järnet blir himla tungt att jobba med och glasfibrerna klarar inte hur mycket kraft som helst, ex om en häst skulle få panik och försöka sparka sig ut - dessutom kan man inte ha frontutlastning på dom. Frontutlastning är något vi tycker är väldigt viktigt eftersom det är bra att ha så många alternativ som möjligt om man måste få ut dom snabbt, samt att det är lättare när man är själv att man kan lasta ur fram. UME släpen är också isolerade, vilket nästan inga andra släp på marknaden är, det gör både att det blir mindre kondens och det isolerar mot ljud som kan skrämma hästarna.

Men... detta inlägg skulle ju handla om Lighten. Han är så duktig. Har jobbat uteslutande med lösgjordheten denna vecka - uppe på de plogade grusvägarna. Nu i slutet av veckan börjar han kännas riktigt fin, mjuk och lyhörd. Men, vi är inte "där" ännu. Jobbar för att få honom stadigare och mer uppmärksam för hjälperna, mer lättriden helt enkelt. Rider mycket övergångar, tempoväxlingar, skolor och skänkelvikningar - försöker göra allt i en så låg form som möjligt för att främja ryggverksamheten. När jag värmer honom och han är lite "tittig", som han kan vara ute i skogen, brukar jag börja i galopp för jag tycker det är lättare att få grepp om honom där. Börjar man med trav och han sänker ryggen och höjer nacken kan det vara väldigt svårt att komma åt honom. Galoppen är mera ridbar och traven blir ofta mycket bättre efter första galoppen. Men, det där är ju ytterst individuellt från häst till häst och ryttare till ryttare.
(Ska också säga att Lighten blivit något av en alp-häst. Som han tar sig över det ca en meter höga snövallarna! Klättrar lugnt och stilla och genomtänkt. Brukar klappa honom värsta mycket efteråt (de flesta hästar tycker nämnligen det är ganska läskigt), och då blir han jätte stolt:)

Så var det med det. Ikväll ska jag umgås med min kära mor. Inga karlar, bara vi, Dolph, Måns och Meltzer. It´s time for the shlager baby!!!

Konditionsträning!

Idag har jag och Lighten varit ute och kört galoppintervaller i snön, skoj!

Måste säga att jag fått mycket input gällande konditionsträning sedan jag började jobba i travstallet. En bra grundkondition är superviktig om man vill jobba för långsiktiga resultat och hållbarhet samt undvika skador, och det vill ju jag:) Om man tittar på ridsidan så är det ju bara att konstatera att fälttävlinsryttarna vet vad dom sysslar med. Lina Algottssons häst Strand by Me tävlade på elitnivå tills hon var 18 år! Då har man en hållbar häst!

Lighten tränar jag mycket lågintensiv träning;

• ut och långtrava i upp till en timme (eller ännu längre) man kan börja med ca 30 minuter och jobba sig uppåt. När travhästarna ska gå långt kör vi dom i ca en mil, det tar ungefär en timma och klarar dom det utan att bli alldeles slut så får man säga att dom har en bra kondition.
• skritt är så himla bra! En skritt tur i skogen på två timmar är guld, i skritt används fler muskelgrupper än i trav och galopp, dessutom är slitage och skaderisk väldigt låg.

Djupträning;

• På travsidan har man på senare tid börjat med så kallad "djupträning" där man stärker hästarna i djup, tung sand. Det har aldrig varit något man rekommenderar på ridhästar, de allra flesta ryttare är rädda för senskador. Vilket man kan förstå, en senskada kan betyda att hästen för alltid är borta ur tävlingsammanhang och oftast minst ett halvår. Men, uppenbarligen har ju travtränarna hittat balansen. Djupsnön däremot är så himla bra eftersom det ger i princip samma effekt men, i och med att det är hårt under (det är liksom inte bottenlöst) så är risken att senorna ska ta stryk mycket mindre. När hästarna klampar fram där i snön får dom också en naturlig ryggverksamhet, (och man kan underlätta den genom att stå i fältsits). Jag brukar även trava och galoppera i djupsnön, men bara korta intervaller på ca 1-2 minuter.

Galoppträning;

• Korta snabba intervaller är framförallt bra för lungverksamheten, man tränar flåset. Inte så ofta jag gör det med Lighten, men det händer. Travhästarna kör vi snabbjobb på 1-3 ggr i veckan (fast i trav då alltså...) För att se om man får några resultat av sin träning är pulsmätare ytterst bra att ha.
• Lite längre intevaller på ca 3-5 minuter i ett ganska "normalt" tempo gör jag ganska ofta med Lighten. Det är lite mer högintensiv träning men man kommer ändå inte upp i maxpuls. Jag brukar göra 3-5 intervaller á 3-5 minuter med ca 2 mintuters vila mellan varje.

Att tänka på:

• När det gäller underlag så är det hellre för hårt än för mjukt som gäller, fast för hårt är absolut inte bra och absolut inte i höga tempon. Men, rider man på för mjukt, tungt underlag så ryker senorna förr eller senare. Man måste anpassa tempot efter underlaget och det är alltid bra att variera lite.
• När det gäller tempon så är det i snabb och högintensiv träning som slitaget förekommer. Som jag ser det finns det ingen anledning att rida mycket snabbjobb på en vanlig ridhäst som inte är i behov av några dunderlungor.
• Jogga av och skritta av hästarna ordentligt och länge efter snabba eller intensiva jobb. Ut med mjölksyran ur kroppen, det är nästan viktigare än uppvärmningen.... ...Fast uppvärmningen är också superviktig, speciellt om man rider i högre tempon eller ska göra annan ansträngande prestation, ex vid mycket samling.
• Dutta massor! Linement, backontrack bandage, massage, stretching, kyla, värme - det är inge trams utan that´s the shit! Man förbygger såååå mycket med att ta hand om hästarna ordentligt.
• Återhämtning! A o O är vad det är, finns inget viktigare. Är man dessutom inne i en period där man tränar mycket fys så kan man inte heller kräva 110 procent i dressyrarbetet tillexempel. Hästar får också träningsverk och man vet ju själv hur smidig man är när man har lite halvont överallt.

Lighten är värsta superbra på att återhämta sig och äta ordentligt:)

totalt slut...

Idag har jag och Lighten haft yttligare en givande träning för Jill. Vet inte vem som var tröttast på slutet, jag eller hästen. Kändes iallafall som jag skulle falla till marken av utmattning när vi höll på med de sista galoppfattningarna. Men det gick iallafall bra, jag förstod bättre vilken teknink jag skulle använda idag och Lighten gick mycket bra på slutet. Kortfattat jobbade vi vidare med att stärka hans svaga vänstersida idag.

Jill är väldigt bra att rida för och det känns helt rätt. Hon är rak, och jag har absolut förtroende för det hon säger. Det är bra att det är så intensivt för det känns som om jag verkligen får den "in put" och push framåt som jag behöver. Det känns som att när vi åker härifrån kommer vi ha med oss en klar linje att jobba vidare efter.

Lighten har också anpassat sig bättre till hans nya uppehälle och är betydligt lugnare än igår. Det är verkligen bra miljöträning för honom att få komma hit.

Efter träningen åkte jag hem till A igen och har haft en härlig eftermiddag med massa skitsnack i solen medans barnen har lekt, väldigt skönt att bara kunna sitta ner på en stol i solen och inte behöva göra nått. Jag är inte särskilt aktiv i barnlekandet:) Det verkar betydligt enklare att fostra hästar och hundar. Dessutom är det sällan hundar och hästar till exempel inte vill äta, dom gråter inte, skriker inte och sover när dom ska - så smidigt!!!

Träning för Jill!

Efter en LÅNG bilresa har jag och Lighten nu anlänt till Skåne, där vi ska träna för Jill.

Vi red första passet idag och det har varit jätte kul och inspirerande. Jill är verkligen jätte bra och har mycket bra tips. Vi har jobbat på att få honom att ta mer stöd i vänstertygeln, genom att flytta in högerbogen så han inte viker sig i vänstersidan. Han är svagare i vänstersidan och har därför svårt att ta stöd där, samt få en genomsläpplig högersida. Jill påpekade att jag snarare ska släppa loss högerbenet (mitt alltså:) än att sitta och försöka "gröpa" ur högersidan och få honom eftergiven på det sättet. Han ska inte få mer stöd på högersidan eftersom han då bara kommer sänka vänstersidan ännu mer. Sittbenen måste också komma åt honom bättre på båda sidor, jag måste sitta mer på vänster och "rida upp" den sidan.
Vi har också vi jobbat på min sits, som lämnar en del övrigt att önska, hihi, inte första gången någon har en synpunkt på den:). Hädanefter kommer det bli mer ut me pattarna, ihop med skulderbladen, spänn magen och så upp me hakan samt in med armbågarna till sidorna. Jobbar vidare med det imorgon.

Jill visade även Hector, som ser kanon ut även om han just är igångsatt efter skadan. Jag fick även se Giggolo under ryttare. Giggolo är Hectors son och Helt Otroligt FIN!!!! Måste hem och hjälpa mamma leta upp ett passande avelsto så vi också kan få en sån:) Han rör sig verkligen fantastiskt och är helt i balans, även om han bara är tre år. Kul att se att Hector nedärver sig så bra!

Nu ska jag äta middag och dricka vin, inte för mycket...:) Bor hos Annelie och Nicklas som är helt underbara. Det är väldigt skönt att vara här nere, ta det lite lugnt men samtidigt hämta massor av inspiration, perfekt avslut på sommaren!