Världens finaste John!

Världens finaste fullblod, underbara John, finns inte längre här utan springer nu på de evigt gröna ängarna.

Denna vecka har det hänt mycket, min bil la av igen, jag har jobbat på med Lighten och dessutom fått tag på en super bra massör till honom, Hestia löshoppar jättebra och är nu anmäld till treårs test i maj, dessutom försökte jag fira valborg igår... men hur mycket jag än har kört på så är det så himla tomt efter John, jag börjar typ gårta hipp som happ vet inte vart jag ska ta vägen.

Han har ju som tidigare nämnt på senaste tiden haft lite muskelkontraktioner nu och då. Det har varit jätte konstigt och förra helgen var han dessutom uttorkad, så ha fick stå på dropp medans jag åte in till ultuna med massa snabbtester för att kolla om det var någon brist av nått slag. Men alla prover var fina och det märkligaste var att han verkligen drack ordentligt, men höll liksom ändå inte vätskebalansen. Så vi bestämde oss för att åka in till strömsholm och kolla njurarna, och där visade ultraljudet att han hade en tumör, den högra njuren var mer än dubbelt så stor som den andra. (Hästar har extremt sällan problem mes njurarna, de fall man sett har man ofta hittat vid obduktioner av hästar som dött vid narkos.) Tumören pumpar dessutom ut adrenalin, så det var därifrån muskelkontraktionerna kom, han var alltså stressad. Man kan inte göra något åt en sån tumör och när vi dessutom fattade att han hela tiden hade en massa adrenalin pumpande som gjorde att flyktinstinken i princip var påslagen hela tiden och att han var så stressad så bestämde vi oss för att ta bort honom så fort som möjligt. När dom hela tiden har en så hög adrenalinhalt är det också väldigt jobbigt för hjärtat, och finns en risk för en så kallad "sudden death", att hjärtat helt enkelt lägger av. Det ville vi verkligen undvika och i torsdags fick han somna in.

Även om man vet att det inte fanns något man kunde göra så är det så himla hemskt att han är borta. Han var ju dessutom så ung... Varje gång man går in i stallet och ser hans tomma box, när man tittar upp mot "grabbarna hage" och bara ser två istället för tre hästar och varje gång man fixar kraftfoder och kommer på att "just de, en hink mindre..." så känns det så himla tomt!

Folk kanske tycker man är töntig när man blir så otroligt ledsen över ett djur, men faktum är att det är få männsikor jag har följt genom livet och varit så engarerad i som jag är i mina hästar. Man sköter om dom varje dag och planerar liksom sin dag efter dom... Jag var med när John föddes (han föddes i januari och då är det ju värsta kallt så jag kommer ihåg att vi fick åka runt och försöka leta upp tillräkligt stora hundtäcken, som han kunde ha på sig ute:), jag kommer ihåg när han stod i galoppträning på Täby, när han vann där. Mest minnen har man ju självklart sen han kom hem hit igen och jag började rida honom. Han kunde blivit en riktig super häst om han inte haft så mycket skadeproblem. Han hade verkligen en utmärkt extriör, för att vara fullblod så hade han en jätte fin ridhästtyp; långlinjerad med fina vinklar. Han rörde sig bra, framförallt galoppen var fantastisk och han hoppade riktigt bra! Och så var han så otroligt snäll! Det kändes som om han var ytterst tacksam över att slippa Täby, han trivdes aldrig riktigt där. Men han var väldigt lycklig här, i de stora hagarna med sina kompisar. Jag tror Lighten kommer sakna honom, han har ju visserligen Jens, man John och Lighten var verkligen jätte bra kompisar och lekte massor...

Här är John till vänster och hans syster Lady till höger.

Mattes Älskling! Love you always!

I'm back

Ursäkta det alldelles oacceptabelt långa blogg uppehållet. Denna vecka har jag kommit in från stallet ca 21.30 varje kväll och har helt enkelt inte haft nån ork eller tid.

Det är mycket nu:) Mycket på jobbet och dessutom är både Lighten och John (äntligen!) igång och rids igen. Very Nice:) Lighten känns förvånandsvärt bra för att ha vilat så länge och haft så lång boxvila. Vi smyger igång med träningen lite lätt och varvar lösgörande arbete på banan med jogging och långa skrittpass i skogen. Han har tappat mycket kondition på den här tiden... men han är väldigt pigg så det är positivt, verkar tycka det är kul att vara igång och jobba igen.
Det enda orosmomentet just nu är att han fått mugg, antagligen eftersom han stått med bandage och fuktade animalintex kompresser under så lång tid. Med ivrigt tvättande och smörjande så är det på bättringsvägen och det ser inte ut som vi behöver sätta in antibiotika.

John känns och också betydligt bättre än jag trodde han skulle göra, men han blir väldigt trött väldigt fort och man ser också att han får muskelkontraktioner ibland i höger bakknä, där han tidigare haft problem. Extremt skumt. Så himla knepigt med honom, han är röntagad, ultraljudad, böjd och skintat typ tusen gånger känns det som men det finns inget konstigt där! Forskar vidare i det där med kontraktioner i muskeln... under tiden blir det mycket skritt och uppbyggande arbete i skogen, och väldigt sparsamt med dressyrjobb på banan.

Andra saker som hänt senaste veckan är:

Min finfina super bil, blixten, har efter dryga 40 000 mil sjukskrivit sig på obestämt tid. Varken varvmätare eller värmemätare har funkat på sista tiden och förra helgen på väg hem från stan la han helt enkelt av... Vilken otroligt lång tid det tar att bogsera! Vi får se när han kommer tillbaks från verkstaden och hur mycket fattigare jag är då...
(Och vi som skulle bila till Götet nästa helg... Det lär ju inte direkt gå att flyga:) Alltså detta askmoln är ju lite iskallt, här sitter vi i vårt super civiliserade samhälle där man kan få vad man vill, när man vill, hur man vill, och så kommer mother nature herself och bara "suck this, who's the boss now? ha ha ha:)" Vi kan göra ganska mycket, men naturkrafterna rår vi liksom inte över...)

På tal om cash så är vi på g att köpa lägenhet. Planerar att vara bosatta i Uppsala till hösten så vårt nya söndagsnöje är att gå på visningar.

Och så högskoleprovet... gick ju inte så bra. Förbättrade mig sen sist men tvivlar på att det räcker in på veterinärhögskolan, speciellt nu när dom gjort om betygssystemet med alla meritpoäng hit och dit...

... jag går alltså runt om dagarna och funderar över lite vad jag ska hitta på i livet, eller iallafall vad jag ska syssla med i höst. Sakta men säkert börjar en plan B ta form...


Lite kul på jobbet just nu. Ca 600m av den 1700m långa travbanan är under vatten, och då menar jag inte att det är lite vattenpölar utan den är verkligen under vatten, ca 2 dm. Gummistölar och galondräckt är givet, pilotbrillor på det och man är snyggast ever! Att skritta och långsamt jogga genom vattnet är faktiskt en grymt bra träning, en hel del travtränare har börjat skaffa skrittband med vatten. Alltså typ som vanliga löpband men så fyller man på med vatten liksom. Super för rygg och bakparti. Att anlägga sin bana intill fyrisån är ju dock ett billigare alternativ:) Ett annat intressant inslag i den nya träningen är svanarna... ett gäng svanar har simmat in från fyrisån och verkar gilla sitt nya tillhåll. De simmar kors och tvärs över banan och verkar se varje tillfälle de inte skrämmer hästarna i sken som bortkastat:) Dessutom har det kommit massa grågäss, dom både landar och lyfter från vattnet som flygplan typ, så det är ett väldigt stänkade.

Här är en bild upplagt speciellt för Emlan semlan, min vän. (Den är ju inte alls bra ser jag nu, men man måste liksom vara lite på avstånd, dom gånger man kommer närmre måste man ha båda händerna i tömmarna och fokus på pållen, annars kan det gå ytterst fort. Men det vita där, de e två svanar:) Statsbo som hon är tror hon inte att svanar lever i vilt tillstånd... Alltså det är en fågel, kan man flyga lever man vilt. Dom stackarna i fågeldammen i Uppsala är ju liksom vingklippta:) Bästa polarn på jobbet, I Like, trevligare och gossigare pålle får man leta efter:)

Har lastat av massa hö nu på förmiddagen, Berra och Rutan har stått för underhållingen:)

tömkörningskurs!

Idag var jag på tömlörningskurs för Anders Ericsson, vilket var mycket givande. Jag tränat för Anders en gång tidigare med John, men det var första gången med Lighten. Lighten har varit lite strulig att tömköra, framförallt i sin ungdom då han var väldigt bakskygg och lite rädd för tömmarna. (Lighten är precis som Hestia en väldigt känslig individ, både för hjälperna och för saker i omgivningen.) Idag gick det iallafall riktigt bra och Lighten var lugn och fin hela tiden (eller ok, han fick ett litet nervspel men det räknas ju inte:).

Vi började jobba med lösgjordheten och stödet på båda tömmarna, på både volt och rakt spår. Gick jätte bra, har tidigare haft problem med att han viker sig lite i vänster sidan och inte riktigt trampar under sig med vänster bak, men det fick jag snabbt hjälp att rätta till.
Sen jobbade vi även lite med öppnor och slutor i både trav och skritt, vilket också gick bra. Fick mycket tips på olika sätt att fästa tömmarna på, beroende på vilken effekt man vill ha.

Det är verkligen bra att kunna arbeta hästarna från marken, men det är svårt! När man sitter på har man ju en helt annan koll, men nu måste man verkligen ha huvudet med sig och tänka på tusen saker samtidigt. Jättekul var det iallafall och lärde mig mycket som jag kan jobba vidare med till nästa gång!

Igår var jag och Lighten iväg och tränade för Uffe. Han var så fin i hela kroppen, väldig skillnad från förra veckan. Uffe har sådana fantastiskt bra övningar för att lösgöra hästarna, det är otroligt fascinerande med människor som kan titta på en helhet och se exakt vilka detaljer som ska rättas till. Är så glad att jag har Uffe att träna för.
Hur som helst, vi jobbade lite med byten med focus på balansen, samlingen och att ha hästen mellan hjälperna. Lighten har verkligen hajat vad det är han ska göra nu, men utan rätt förutsättningar med samling och balans där han verkligen vinklar bak så vågar han liksom inte och då blockerar han sig och drar iväg istället. Så väldigt mycket handlar just nu om att så fort han blir stressad gå tillbaka och hitta en lugn, fin och balanserad galopp och att förberedelsen är viktigare än själva bytet.
Något som var riktigt kul med gårdagen var dessutom att vi fick till riktigt bra ökningar. Ökningarna har alltid varit lite av ett problem men det har verkligen gått framåt - superkul!

John vilar fortfarande på grund av sitt sår. Grejen är att det egentligen är en gammal skada som gått upp, det är därför det tar sådan tid att läka. Han fick ett riktigt djupt sår på samma ställe förra året, som både fick sys och så småningom också gipsas. Det som hänt nu är att det gått upp ett litet hål i ärrvävnaden. Egentligen inget han har ont av, problemet är bara att det är så himla mycket snö ute, så när man rider honom i det där så skaver det liksom upp. Jobbigt! jag saknar att rida honom och det gör han också tror jag, han kommer fram varje gång jag går ut i hagen och ska ta in Lighten och undrar varför han aldrig får va me, lille vännen! Idag fick han iallafall bli lite ompysslad och ordentligt ryktad!

Jag är superduper trött! men klockan är liksom jätte lite så det känns dumt att gå å lägga sig redan... blir glass, jordgubbar och veckorevyn en stund iallafall. Imorgon ska jag köra upp till Gävle och röntga en häst på jobbet, på kvällen blir det förhandsvisning av Josef Fares nya film "Farsan" och så måste jag köpa lite presenter till folk!