superträning och drinkar i solen!

Idag gick det riktigt, riktigt bra på träningen för Jill. Jag fick verkligen grepp om vänstersidan samtidigt som Lighten blev JÄTTE eftergiven och fin i högersidan.
Det vi gjorde var att jag satt på en volt i höger varv, red fram ordentlig bjudning till vänstertygeln dvs från bakbenen, genom ryggen och fram i vänster handen, samtidigt som jag ömsom tog ordentliga ledande tygeltag med höger handen, ömsom klappade honom på höger sida av halsen. Under tiden använde jag inte höger skänkel överhuvudtaget, utan lade till och med upp högerbenet framför sadeln, all drivning kom från vänster skänkel samt förstärktes försiktigt med spöet på vänster sida. Detta för att han inte skulle gå och "hänga upp" sig i högersidan. Till slut gav han efter och höjde sin svaga vänster sida, samt sänkte sin höger sida och blev riktigt eftergiven. Detta gjorde vi i både skritt och trav, jag har mycket lättare att få fram honom till båda tyglarna i trav eftersom jag har lättare att få fram en ärlig bjudning där. När jag sen släppte ner högerben igen i skänkelläget, var det som om det blivit ett "hål" i höger sidan, där jag verkligen fick plats för mitt ben. Hästen hade med andra ord blivit helt eftergiven och genomsläpplig i sin högersida, och gick inte och spände emot där för att väga upp för den svagare vänstersidan.
Det var en helt fantastisk känsla att sitta på honom då, man känner hur hela hästen rör sig genom hela kroppen och verkligen använder ryggen (vilket förövrigt gör att det blir mycket lättare och skönare att sitta på honom. Dessutom kunde jag sitta ordentligt på vänstersidan, eftersom han inte längre sänkte den - mycket lättare än att bara kunna rida honom med höger sittben, haha:). I den formen får man känslan av att man kan göra vad som helst. Dock slutade vi ganska snart eftersom han började bli riktigt trött i kroppen.

Man måste alltid vara ödmjuk mot sin häst och inte jobba skiten ur den bara för att det känns bra. Vet hästen att varje gång en ryttare sitter upp blir han så trötta att han måste krypa in i stallet sen får man snart en häst som inte alls är så taggad på att jobba. Att behålla hästens motivation är bland det viktigaste som finns tycker jag, en 700 kg.s häst kan man bara tvinga till en viss gräns, man ska alltid sluta när det känns som bäst. Även en sån häst som Lighten, som är en riktig arbetsmyra, kan knäckas mentalt om han jobbas för trött. Det är också sådana hästar som det är svårast att avsluta i tid med, som ryttare har man ett stort ansvar. Med fullblodet John till exempel, märker man direkt när mjölksyran kommer, han protesterar tydligt när han blir trött, och blir tjurig. Man ska naturligtvis inte ge upp bara för att dom tjurar, men man ska aldrig rida en häst för trött. Detta är nästan ännu viktigre i hoppning. När man övar svåra distanser, och på höga hinder får dom inte vara för trötta i kroppen. Det blir en riktigt killer mentalt och dessutom är det farligt att rida på ett stort hinder hästen försöker, men inte orkar, ta sig över.

Att arbeta hästen i en riktigt låg form (aktiva bakben, välvd rygg och hela halsen nedanför manken - som ett hjul som Jill så bildligt beskriver det:) till vardags är viktigt, eftersom dom trivs där och det stärker dom istället för att slita på dom. Många av de träningsrelaterade skador dressyrhästar får tror jag beror på att dom arbetas i felaktig form. Lighten trivs riktigt bra med att jobba där nere och är riktigt avslappnad och harmonisk när han kommer in i stallet igen efter avslutat pass.
Som tidigare nämnt har Lighten anpassat sig riktigt bra till att vara på träningsläger, han är lugn i stallet, i hagen och äter och dricker som han ska. Dessutom verkar han tycka mycket om att jobba med Jill, tycker nog att det är skönt att hon börjar få ordning på matte, även om det tar på krafterna, haha!

Såg också när Jill jobbade Hector i pessoa selen, som kan se barsk ut om man inte fattar hur den funkar, med det är ingen riktig inspänning utan snarare en vägledning mot rätt form. Hector är super fin och ser verkligen ut att trivas med att vara igång igen. Han showade loss alldelles och visade gladeligen upp alla p.n! Coolt att se. Dessutom visade han också sin star quallity/diva sida när lilla oviktiga jag skulle tränsa honom, ihop med tänderna och upp med huvudet i taket - lite ridskoleponny varning där. Och precis som en ridskoleunge, fick jag snällt be "fröken" att tränsa sin egen häst. Oj va kul han hade, öppnade munnen så snällt när Jill klev fram.

Efter att ha pussat massor på min jätte fina häst, åkte jag hem och spenderade ännu en eftermiddag med A och kidsen i solen. Som grädde på moset kom N hem tidigt från jobbet och fixade drinkar till oss. Drink i handen + trevligt sällskap + solen + härligt träningspass i tankarna (och musklerna:) = väldigt bra!