Världens finaste John!

Världens finaste fullblod, underbara John, finns inte längre här utan springer nu på de evigt gröna ängarna.

Denna vecka har det hänt mycket, min bil la av igen, jag har jobbat på med Lighten och dessutom fått tag på en super bra massör till honom, Hestia löshoppar jättebra och är nu anmäld till treårs test i maj, dessutom försökte jag fira valborg igår... men hur mycket jag än har kört på så är det så himla tomt efter John, jag börjar typ gårta hipp som happ vet inte vart jag ska ta vägen.

Han har ju som tidigare nämnt på senaste tiden haft lite muskelkontraktioner nu och då. Det har varit jätte konstigt och förra helgen var han dessutom uttorkad, så ha fick stå på dropp medans jag åte in till ultuna med massa snabbtester för att kolla om det var någon brist av nått slag. Men alla prover var fina och det märkligaste var att han verkligen drack ordentligt, men höll liksom ändå inte vätskebalansen. Så vi bestämde oss för att åka in till strömsholm och kolla njurarna, och där visade ultraljudet att han hade en tumör, den högra njuren var mer än dubbelt så stor som den andra. (Hästar har extremt sällan problem mes njurarna, de fall man sett har man ofta hittat vid obduktioner av hästar som dött vid narkos.) Tumören pumpar dessutom ut adrenalin, så det var därifrån muskelkontraktionerna kom, han var alltså stressad. Man kan inte göra något åt en sån tumör och när vi dessutom fattade att han hela tiden hade en massa adrenalin pumpande som gjorde att flyktinstinken i princip var påslagen hela tiden och att han var så stressad så bestämde vi oss för att ta bort honom så fort som möjligt. När dom hela tiden har en så hög adrenalinhalt är det också väldigt jobbigt för hjärtat, och finns en risk för en så kallad "sudden death", att hjärtat helt enkelt lägger av. Det ville vi verkligen undvika och i torsdags fick han somna in.

Även om man vet att det inte fanns något man kunde göra så är det så himla hemskt att han är borta. Han var ju dessutom så ung... Varje gång man går in i stallet och ser hans tomma box, när man tittar upp mot "grabbarna hage" och bara ser två istället för tre hästar och varje gång man fixar kraftfoder och kommer på att "just de, en hink mindre..." så känns det så himla tomt!

Folk kanske tycker man är töntig när man blir så otroligt ledsen över ett djur, men faktum är att det är få männsikor jag har följt genom livet och varit så engarerad i som jag är i mina hästar. Man sköter om dom varje dag och planerar liksom sin dag efter dom... Jag var med när John föddes (han föddes i januari och då är det ju värsta kallt så jag kommer ihåg att vi fick åka runt och försöka leta upp tillräkligt stora hundtäcken, som han kunde ha på sig ute:), jag kommer ihåg när han stod i galoppträning på Täby, när han vann där. Mest minnen har man ju självklart sen han kom hem hit igen och jag började rida honom. Han kunde blivit en riktig super häst om han inte haft så mycket skadeproblem. Han hade verkligen en utmärkt extriör, för att vara fullblod så hade han en jätte fin ridhästtyp; långlinjerad med fina vinklar. Han rörde sig bra, framförallt galoppen var fantastisk och han hoppade riktigt bra! Och så var han så otroligt snäll! Det kändes som om han var ytterst tacksam över att slippa Täby, han trivdes aldrig riktigt där. Men han var väldigt lycklig här, i de stora hagarna med sina kompisar. Jag tror Lighten kommer sakna honom, han har ju visserligen Jens, man John och Lighten var verkligen jätte bra kompisar och lekte massor...

Här är John till vänster och hans syster Lady till höger.

Mattes Älskling! Love you always!

Blir sen hemkomst...

Tar tydligen ett tag innan vi kommer iväg... så jag laddar upp lite bilder också. Men inte på fölis, måste ju hem och ta dom först:)

liseberg...:)

Jag vann, för första gången ever typ, någonting på alla de där hjulen:) En Koala, som ska heta Koolis:)

Va snea tänder jag har... typ som Bertil:)

Dom har massa kända handavtryck där, på liseberg, från folk som uppträtt där. Här är Michael Jackssons liksom, liiiite coolt:)

Här är den fantastiskt stora bil vi åkte i till Göteborg:) Och kolla, vi hade snö hemma i torsdags! Hoppas de e borta när vi kommer hem!

Hittade några gamla bilder från hingstvisningen på strömsholm för att par veckor sen. Detta är Lingh, som vi planerat använda till Hestia...

Också Lingh, här ovan.

Och nedan ser ni Master, gamla fina Master. Han var så fin när han kom in, var väl ett par år sedan han var i sina glans dagar, han är väl över tjugo nu. Lite tjock och lite svanskryggig:) Men oj vad fin han e! Han kan sin passage fortfarande, den gamle mannen:)

På väg hem.

Efter att spenderat helgen i Göteborg är det snart dags att börja rulla hemåt. Har haft det ytterst bra, lite shopping, liseberg och tagit det ytterst lugnt.

Men det ska bli nice att komma hem:) Tydligen har vi fått ett föl hemma i natt! Ska bli spännande att komma hem och se krabaten, det är ett av travstona som fölat och det blev ett sto!

Sen är jag supertaggad på att komma hem och rida också, ska försöka hinna med ett pass ikväll. Lighten har känts väldigt bra sista veckan. Eftersom han nyligen är igångsatt så har han självklart varit lite stel och så, men jag har lyckats få honom hyffsat lösgjord ganska snabbt, och nu känns han bara bättre och bättre för varje gång man sitter upp! Jag är väldigt noggrann med att variera träningen nu, speciellt såhär i början. Det är så lätt att bli sittande på ridbanan för att "ta igen" missad dressyrträning och då samlar man bara på sig mer och mer mjölksyra, träningsvärk och tillslut får han ont i musklerna och ont i kroppen... Inte bra. Dessutom behöver han träna lite flås. Så jag varierar dressyrjobb där jag prioriterar total lösgjordhet med jobb i olika tempon och distanser i skogen, och så, icke att förglömma, långa skrittpass. Jag tror variation är galet viktigt, att man inte bara jobbar samma muskelgrupper hela tiden.

Nu under helgen när jag varit borta har han fått vila torsdag, fredag och sen har Erica ridit honom en sväng i lördags.

Sista lagtävlingen är den 16 maj, de är en ryttare kort så de ville jag skulle komma om jag kan starta, även om han inte kommer gå super. Så jag satsar på det, och hoppas på det bästa.

Dessutom står tydligen min finfina bil, blixten, färdig och fixad på verkstan, redo att hämtas! Håller tummarna för att den funkar nu!

Laddar upp bilder från Götet och på lilla fölisen senare!

Kommunikation!

Jag borde förstått från början att det var för bra för att vara sant... Pappa sa att jag kunde ta deras bil till Göteborg. Jag får typ knappt köra hans bil, att låna den hade jag aldrig vågat drömma om. Men så sa han de magiska orden; "Ja, du kan ta den" (OK, det är ju egentligen inte hans bil, utan hans frus. Men iallafall, pappas familjs bil - utlånad till mig - lite för overkligt för att vara sant.) "D behöver den måndag, tisdag, sen kan du ta den"
Tror ni jag har fått ta den? Tror ni D kunde avvara bilen han inte ens har körkort för? tror ni Pappa hade kollat med alla andra i familjen om jag kunde låna bilen? Tror ni att två vuxna familjemedlemmar har kunnat ha en fungerande kommunikation?

Nej.

För att kommunicera med varann är ju så jävla svårt. Jaha, hur fan ska vi åka till Göteborg nu? Min bil är ju på verkstan, andra möjliga bilar borde lämnas in på verkstaden, och pappas bil behövs tydligen för att någon utan körkort ska kunna åka och mata nåns kaniner som nån inte hade gjort upp med nån annan innan om.... Flyga går ju liksom, rent praktiskt inte och tågen lär vara svindyra vid det här laget. Hyrbil däremot, värst bra och jätte billigt - INTE!


Från en sak till en annan; Hingstarna till Hestia och Helia är typ spikade.

Blir antagligen Lingh till Hestia (e. Metall - Furiosso 3 - Hertigen) (översta bilden - ser ni vem som rider, Jaaa det e han, Edward Cal!)
Och så blir det Ludwigs Champion (bilden nedan) till Helia (e. For Feeling - Furiosso 3 - Hertigen). Ludde har lämnat galet många fina avkommor (bland annat vår fina Georgia) och det är antaglien sista året han är i avel i år så det gäller att passa på!

I'm back

Ursäkta det alldelles oacceptabelt långa blogg uppehållet. Denna vecka har jag kommit in från stallet ca 21.30 varje kväll och har helt enkelt inte haft nån ork eller tid.

Det är mycket nu:) Mycket på jobbet och dessutom är både Lighten och John (äntligen!) igång och rids igen. Very Nice:) Lighten känns förvånandsvärt bra för att ha vilat så länge och haft så lång boxvila. Vi smyger igång med träningen lite lätt och varvar lösgörande arbete på banan med jogging och långa skrittpass i skogen. Han har tappat mycket kondition på den här tiden... men han är väldigt pigg så det är positivt, verkar tycka det är kul att vara igång och jobba igen.
Det enda orosmomentet just nu är att han fått mugg, antagligen eftersom han stått med bandage och fuktade animalintex kompresser under så lång tid. Med ivrigt tvättande och smörjande så är det på bättringsvägen och det ser inte ut som vi behöver sätta in antibiotika.

John känns och också betydligt bättre än jag trodde han skulle göra, men han blir väldigt trött väldigt fort och man ser också att han får muskelkontraktioner ibland i höger bakknä, där han tidigare haft problem. Extremt skumt. Så himla knepigt med honom, han är röntagad, ultraljudad, böjd och skintat typ tusen gånger känns det som men det finns inget konstigt där! Forskar vidare i det där med kontraktioner i muskeln... under tiden blir det mycket skritt och uppbyggande arbete i skogen, och väldigt sparsamt med dressyrjobb på banan.

Andra saker som hänt senaste veckan är:

Min finfina super bil, blixten, har efter dryga 40 000 mil sjukskrivit sig på obestämt tid. Varken varvmätare eller värmemätare har funkat på sista tiden och förra helgen på väg hem från stan la han helt enkelt av... Vilken otroligt lång tid det tar att bogsera! Vi får se när han kommer tillbaks från verkstaden och hur mycket fattigare jag är då...
(Och vi som skulle bila till Götet nästa helg... Det lär ju inte direkt gå att flyga:) Alltså detta askmoln är ju lite iskallt, här sitter vi i vårt super civiliserade samhälle där man kan få vad man vill, när man vill, hur man vill, och så kommer mother nature herself och bara "suck this, who's the boss now? ha ha ha:)" Vi kan göra ganska mycket, men naturkrafterna rår vi liksom inte över...)

På tal om cash så är vi på g att köpa lägenhet. Planerar att vara bosatta i Uppsala till hösten så vårt nya söndagsnöje är att gå på visningar.

Och så högskoleprovet... gick ju inte så bra. Förbättrade mig sen sist men tvivlar på att det räcker in på veterinärhögskolan, speciellt nu när dom gjort om betygssystemet med alla meritpoäng hit och dit...

... jag går alltså runt om dagarna och funderar över lite vad jag ska hitta på i livet, eller iallafall vad jag ska syssla med i höst. Sakta men säkert börjar en plan B ta form...


Lite kul på jobbet just nu. Ca 600m av den 1700m långa travbanan är under vatten, och då menar jag inte att det är lite vattenpölar utan den är verkligen under vatten, ca 2 dm. Gummistölar och galondräckt är givet, pilotbrillor på det och man är snyggast ever! Att skritta och långsamt jogga genom vattnet är faktiskt en grymt bra träning, en hel del travtränare har börjat skaffa skrittband med vatten. Alltså typ som vanliga löpband men så fyller man på med vatten liksom. Super för rygg och bakparti. Att anlägga sin bana intill fyrisån är ju dock ett billigare alternativ:) Ett annat intressant inslag i den nya träningen är svanarna... ett gäng svanar har simmat in från fyrisån och verkar gilla sitt nya tillhåll. De simmar kors och tvärs över banan och verkar se varje tillfälle de inte skrämmer hästarna i sken som bortkastat:) Dessutom har det kommit massa grågäss, dom både landar och lyfter från vattnet som flygplan typ, så det är ett väldigt stänkade.

Här är en bild upplagt speciellt för Emlan semlan, min vän. (Den är ju inte alls bra ser jag nu, men man måste liksom vara lite på avstånd, dom gånger man kommer närmre måste man ha båda händerna i tömmarna och fokus på pållen, annars kan det gå ytterst fort. Men det vita där, de e två svanar:) Statsbo som hon är tror hon inte att svanar lever i vilt tillstånd... Alltså det är en fågel, kan man flyga lever man vilt. Dom stackarna i fågeldammen i Uppsala är ju liksom vingklippta:) Bästa polarn på jobbet, I Like, trevligare och gossigare pålle får man leta efter:)

Har lastat av massa hö nu på förmiddagen, Berra och Rutan har stått för underhållingen:)

time for action...

Min framtid hänger på en skär tråd och imorgon är det leva eller dö som gäller...

Håll tummarna för mig imorgon när jag skriver Högskoleprovet!

tillbaks från de döda

Jag är hemma och är super sjuk, har varit det en längre tid nu. Det är verkligen så galet tråkigt! Jag orkar typ inte göra nånting överhuvudtaget så jag bara ligger i soffan och stirrar upp i taket typ... jag döööör.

Ligger dessutom och är lite stressad över allt som borde göras, John måste sättas igång och jobbas ordentligt, stallen ska vårstädas, strö och en del foder borde hämtas hem, för att inte tala om allt jag missar på jobbet...

Det är kul det där med att va sjuk, den första dagen är det liksom lite mysigt, man ligger hemma i soffan och dricker te, äter glass och maratonkollar på nån serie (glee i detta fall), sen är dag 2 också okej men sen blir det så galet jävla trist!

Lightens sår har i princip läkt, men han är fortfarande lite svullen i benet. Han ska få gå ut i sin vanliga hage imorgon och sen när jag tillfrisknat sitter jag upp och känner efter hur det känns. Förhoppningsvis är vi på g igen i helgen. Men det har verkligen tagit sjukt lång tid!

Förra veckan, innan jag blev sjuk var jag på en clinic för Patrik Kittel. Han är Sveriges just nu högst rankade dressyrryttare, kom bland annat 5.a i världskupp finalen nyligen. Jag tycker har är sjuk duktig och det är en av mina främsta förebilder vad gäller dressyr. Det jag framförallt gillar är att han lyckas få fram så mycket spänst i hästarna trots att det ser så avslappnat ut. Hans bästa häst Scandic, ser ofta så mycket mer avslappnad och harmonisk ut än sina konkurrenter, trots att han rör sig så otroligt spänstigt och kraftfullt.

Clinicen var väldigt bra. Kittel pratade mycket om att det är viktigt med variation, i träningen, i formen och i ridningen över lag. Att vara konsekvent och att alltid ha en genomtänkt plan med allt man gör menade han också var A och O. Han pratade om att det är viktigt med en positiv attityd och att man alltid kan utvecklas och bli lite bättre, vilken nivå man än är på.

Först visades två unga hästar och sedan satt han upp och red en häst som gick medelsvår och efter det en (superfin!) häst utbildad och startad upp till grand prix. Han la väldigt stor vikt vid framridningen, han ville ha dom helt avslappnade innan han började jobba med rörelserna. Steg två var att hålla hästarna alerta och uppmärksamma, och han fick verkligen fram en helt makalös bakbensaktivitet! Otroligt imponerande!
Det var en väldigt bra clinic iallafall, grymt kul att se!

Nu ska jag fortsätta min utstirrning av taket... suck.