Det går upp och det går ner

Denna vecka har det hänt grejer! Vi har fått tillträde till lägenheten (!!!) och satt igång att måla om rubbet. Vi behöver inte vara utfyltade härifrån förrens den 28, så vi passar på att måla medan det är tomt. Har målat om alltihop utom badrummet, som vi gillar som det är. Trodde aldrig att det kunde vara så roligt att slänga lite färg på väggarna - men det är det!
Det blir galet bra. Men det är ju tur att man kan ändra sig. Hade bestämt mig för en sak redan på visningen. Köksluckorna och fototapeten i hallen skulle bort, bort, bort. Det var min prio ett. Kunde typ inte tänka mig att flytta in där så länge det var kvar... Vilka grejer tror ni det är vi bestämt oss för att behålla. Jo, fototapeten (det är motiv över Hong Kong som, när resten av hallen blivit vit och inte är gul-grön-och-blå, bryter av riktigt coolt) och köksluckorna (har målat om köket istället, så de matchar luckorna:).

Dessutom har Lighten blivit mycket bättre. Var ute en sväng med honom igår och han hostade inte en enda gång!!! (fast sen en gång när han kom hem iofs - men iallafall; Klar förbättring!!!) Ska sätta igång och lite lugnt och försiktigt med lite skritt och trav i skogen och se hur det känns. Nästa vecka ska vi också in till mälarkliniken och kika ner i luftvägarna igen och se hur det ser ut. Är allt ok då så blir igångsättning på riktigt med mycket konditionsträning, verkar som lungkapaciteten tagit ganska mycket stryk så blir till att bygga upp den försiktigt igen.

I helgen blir det full fart och tidiga mordnar. Lördag jobbar jag och då bär det av till Gävle med en häst som ska gå provlopp. På söndag ska jag med en eller två finfina vänner åka till Strömsholm och kika på finalerna i dressyr SM - kul! Och så ska jag rida och försöka hinna skura det sista stallet...

Händer mycket kul - men man får ju aldrig vara helt glad; Totte har skadat sin sena allvarligt igen och är ordentligt halt. Eftersom senan aldrig kommer bli bättre än vad den är nu så känns det som det enda rätta att avsluta och låta honom galoppera vidare på de evigt gröna. Men det är ett så otroligt jobbigt beslut att ta. Totte kom hit när jag var 9 år och den ponny som jag lärde mig rida ordentlig på och började tävla. Han har bott här i 13 år nu och har en så enormt stor personlighet och ett hjärta av guld. Det är verkligen sjukt jobbigt...