Veckan innan jul var mycket hektisk. För det första åkte lilla Robin iväg till sina nya ägare, Jens var med i transporten som moraliskt stöd. Tror att Robin har fått det bästa tänkbara nya ägare, bra hästmänniskor, bra unghästutbildare och ryttare. Han har dessutom fått en jämnårigkompis att leka med.
en bild på Robin från i sommras
en bild på Robin från i sommrasJag och min älskling har dessutom åkt över till Gotland, för att hämta hem Hestia som varit på inridning. Lite av ett snöäventyr blev det...
För det första så saltar dom inte vägarna på Gotland, det var alltså väldigt mycket snö överallt. Dom får nog inte snö så väldigt ofta så det finns inte direkt ett överskott på plogbilar heller... Vi åkte ner med morsans mersa, vilket visade sig vara en ganska världeslös snöbil. Nästan så att min bakhjulsdrtiva JÄTTEGAMLA volvo skulle gjort ett bättre jobb... men motorn på den börjar bli ytterst trött så det kändes också lite vanskligt.
Dagen när vi skulle åka hem blev det världes snöoväder, kom decimeter på decimeter på en ytterst kort tid. Vi körde fast med bilen, utan att ens ha släpet påkopplat.... kändes inte så förtroendeingivande... Lolle, som ridit in Hestia, fick (efter att ha plogat hela gårdsplanen för vår skull så vi fick loss bilen) köra henne med sin bil till färjan så kopplade vi om där - Tack!
Sen själva färjan... alltså jag var galet nervös inför det. Hästarna står ju nere i lastutrymmet där det låter från motorerna och allt sånt där. Tänk om hon får panik? Tänk om hon kommer lös? Tänk om hon hoppar över relingen???? Men, hon var sååååå cool. Såg närmast uttråkad ut över att behöva stå där i tre timmar. Heeelt cool lugn, inte ens i närheten av svettig. Hera var ju Hestias mamma och det märks, Heras avkommor är alltid så bra i skallen, klockrena i princip alla situationer. Om bara matte oxå kunde chilla lite...
Vi brukar alltid skicka våra unghästar på inridning till Lolle, gotland är ju lite långt bort kan man tycka men han är fantastiskt bra. Det är väldigt viktigt att hästarnas första upplevelser av ryttare på ryggen blir bra och positiva och att dom får ett förtroende både för ryttaren men också att man stärker deras självförtroende. Det ska vara kul, enkelt och behagligt.
Lolle är lite av värsta cowboyen. Och hans gård är som en ranch i montana typ. Dom äger ca 80 hästar, har flera tunnland stora hagar och bara lösdriftsstall. (Träffade på två av hans söner som skulle rida ut i snöstormen (säckfärgade hästar och westernsadlar of course) och hämta en häst, dom skulle bara hitta den först:) lite kul! Lolle vill gärna att den som ska rida hästen sen på hemmaplan kommer dit och rider den med honom innan man tar hem den. Så fick rida en sväng i ridhuset på kvällen när vi kom och sen en tur ut i snöstormen innan vi skulle åka. Kändes riktigt bra - hon är oerhört känslig för hjälperna. Jag tycker att mina pållar hemma är betydligt känsligare än många andra hästar men har uppenbarligen ändå en del kvar att jobba med vad gäller lyhördhet för hjälperna. Dessutom är hon ganska stadig att rida, unghästar är ofta lite vigliga till en början. Och galoppen - jätte fin!
Henrik börjar bli värsta hästpojkvännen. Vi har nu kört häst tillsammans över halva Sverige. Han har vart med ner till småland ett par gånger för att hämta/lämna hästar och dessutom var han med och körde Lighten till Skåne i sommras. Och så följer han med på det flesta tävlingarna och typ håller i täcket och sköter filmningen - han e så fin! Klagar bara ibland på att det är kallt men nu har jag lärt honom att man måste ha långkalsonger på vintern.
ett snöigt Gotland på kvällenI övrigt så chillar hästarna nu lite över jul, Lighten och jag har varit ute lite i skogen bara och John, har precis fått på en tappsko efter att ha gått utan i över en vecka så han har fått en liten vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar