ledig dag

Idag har jag en helt hästfri dag, vilket inte hör till vanligheterna. Spenderar den tillsammans med Bertil, med att ta igen saker som är extremt eftersatta; tvätta till exempel. Har också typ 200 instuderingsfrågor som vi ska gå igenom på B tränar kursen på tisdag som jag iallafall borde börja med. Har också försökt ta igen lite sömn samt mitt sociala liv, båda delarna har legat lite på is den senaste tiden. Men nu känns de ytterst bra. Lite plugg om anatomi och fysliologi nu och sedan en ytterst lång promenad med Bertil. Efter det en social sammankomst med andra människor än Henrik eller chefen:)

Hade egentligen tänkt att Berra skulle få hänga på Slätten under helgen, men Rut löper och Bertil, kastrerad till trots, löper amok alldeles. Så för allas trevnad...
Berra trivs iallafall utmärkt i stan, han är ytterst bra på att gå i koppel och skäller inte alls särskilt ofta. Men jag tror han tycker det är väldigt bra att få hänga med till jobbet och till Sätten nästan varje dag, tror inte han skulle trivts så bra med att bara vara här.

Berra i sin sele!

På jobbet - lite uttråkad, sover i pållarnas morgonmat.

Finns ytterst mycket grönområden runt Gränby som är perfekta att knalla i.

Jobbade Lighten igår i tömmarna och han såg inte alls bra ut... Det är dags för en ordentlig hältutredning. Alltså jag saknar och rida ordentligt såååå mycket. Jag dör... Men naturligvis är det viktigaste att hitta vad som är fel och se till att de blir bra. Men guuud vad jag saknar dressyrträningarna!!!! att tävla och träna målinriktat och liksom utvecklas... jag mår inte alls bra av att stå still så här och stampa utan att komma framåt. Inte så mycket att göra åt just nu dock, får fokusera på en ordentlig felsökning istället och lägga energin där. Fortsättning följer.

Varför kan dom inte prata...?

Soon to be...

Jag har sedan några veckor tillbaka spenderat några kvällar i veckan med att gå en B-tränar kurs, (nu snackar vi trav=). Anledningen är att jag förhoppningsvis kan stå som ansvarig tränare på två stycken två åringar efter årsskiftet, vilket känns ytterst kul.
Har jobbat i ett travstall i ett års tid nu och börjar känna mig ganska så hemma med intervallträning, pulstagning, remselar och bruna hästar utan tecken (fast faktiskt har vi två fuxar i stallet=ytterst exotiskt:) Känns alltså ytterst bra att få vidareutveckla sig lite, lära sig lite mer och ha möjlighet att träna travhästar själv i framtiden.
För så är det inom travet, man måste ha licens för att få träna sina egna hästar. Allt är ytterst noggrant, vilket är bra eftersom det säkrar kvalitén inom sporten. Men tänk bara vilken skillnad det är mot ridsporten, där vem som helst får köpa en häst och anmäla sig till 1.40 hoppningar!
Som B tränare får man träna sina egna och nära anhörigas hästar, ska man träna andras hästar måste man typ gå värsta seriösa utbildningen och jobba som lärling hos proffs under en längre tid.

Detta innebär ju att de som håller på med travet allt som offtast har en väldigt god hästkunskap, och känslan man får är också att hästhållningen inom travsporten, generellt, är mycket mer proffersionell och anpassad efter hästens naturliga behov än i de flesta ridhäst stall. Som B tränar lär man sig, förutom regler och reglementen och sånt, mycket om foderstater, träningsfysiologi och anatomi.
Summan av kardemumman so far är väll att hästar bör ha i princip fri tillgång på grovfoder av bra kvalité (analysera!) och vara ute så mycket som möljigt i miljöer som inbjuder till rörelse (speciellt de unga hästarna). När hästen fyllt fyra har man också ytterst liten möjlighet att påverka styrkan i senor och ligament, och benhårdheten med hjälp av träning. Därför är det viktigt att lägga ordentligt med energi på grundträningen när hästen är ung så man bygger en hållbar häst så dom har en rimlig möjlighet att klara av och hålla för hårda fysiska ansträningningar.
Väcker onekligen en hel del tankar om hästhållningen på ridhästsidan där vi ofta börjar jobba hästarna relativt sent, alltför många hästar står på box många många timmar per dygn och vikten läggs på att hitta rätt muslifoder och man håller istället igen på vikten genom att dra ner grovfodret...

Finaste Totte!

Gosh det börjar verkligen växa mossa på denna blogg snart! Sista tiden har varit lite överväldigande och lite tung så det har väl sina naturliga orsaker.

Det har varit lite si och så med Lighten de senaste veckorna, efter igångsättningen har han fått ont i ryggen och det verkar dessutom som har dragit på sig en lårkaka på höger bak som han känner av. Kanske har han blivit sparkad i hagen. Equiterapeauten har behandlat honom och han är redan mycket, mycket bättre i ryggen så förhoppningsvis slipper jag be mamma kortison behandla honom. Just nu tömkör jag bara och varvar det med att cantra lite lungt och fint på åkrarna. Lightens rygg mår oerhört mycket bättre av att få arbeta kontinuerligt än att vila, han får snabbt låsningar i ryggen när han inte jobbas. Tar det dock ytterst lugnt och avvaktar och ser vad som händer med höger bak.

Helia jobbar än så länge på helt Ok på tömmar. Time will tell om hennes knä pallar med eller inte.

Mattes klokaste och finaste kompis!

I veckan var vi också tvungna att säga farväl till världens finaste lilla ponny. Totte har haft problem med sin sena sedan han skadade den förra våren. Under hösten har han ofta varit halt och markerat ordentligt när man tagit in honom från hagen. Det kommer inte bli bättre, snarare tvärt om och vi tyckte han skulle få slippa ha ont.
Även om det känns som ett riktigt beslut att ta är det så otroligt jobbigt att tvingas avliva sin häst. Totte kom till oss när jag var nio år och det är få (även människor) jag känt så länge och har så många minnen med. Det var honom jag började tävla med och träna och lära mig rida "på riktigt" på. Han vara en väldigt hinderklok ponny och hoppade super bra. Vi tävlade ytterst lite dressyr men han var väldigt duktig där också, gjorde skolor, byten och förvända galopper ytterst bra. Totte hade en väldigt stor personlighet och mycket egen vilja, men han gjorde alltid sitt bästa med dom han tycke om, han var verkligen en lojal häst. På hemmaplan kunde han var lite busig att hantera (han var klapphingst så han var väldigt hingstig) men på tävling och träning var han alltid ytterst fokuserad och koncentrerad på sin uppgift. Jag har såååå många underbara minnen med och av honom!

Han har lämnat ett sjukt stort tomrum på gården och jag blir fortfarande gråtfärdig ibland när man svänger upp på infarten och han inte kommer galopperande i hagen på höger sida. Det är bara tomt där nu...

Det är också väldigt jobbigt med själva avlivningen. Det är svårt att få bort den där bilden av när dom faller från näthinnan. Man måste försöka tänka på så många levande minnen som möjligt och tänka på hur dom var i livet. Det hjälper att titta på bilder tycker jag.
För jag anser, banne mig, att man har en skyldighet att vara med sina djur till the bitter end, enda fram till slutet. Alla djur som har tillit till sin matte eller husse blir ju så oerhört mycket lugnare när dom är med. Att låta någon annan stå vid sidan när hjärtat slutar slå skulle jag aldrig göra. Det är svinjobbig att både ta beslutet, och att vara med vid en avlivning, men det är ett ansvar man tar på sig när man skaffar ett djur. Livet är sjukt tungt ibland men ju förr man lär sig att leva med det desto bättre, man kan inte fly och gömma sig hur länge som helst.
Jag tycker det är ännu värre med folk som låter sina hundar och katter dö själva, som inte "pallar vara med". Hästar är ju ofta vana att så gott som dagligen bli hanterade av andra människor men hundar och katter känner sig ju vanligtvis betydligt tryggare med matte och husse än någon annan. Jag blir så trött på alla människor som hela tiden flyr från det ansvar som faktiskt följer med att vara människa och är rädda för det känslor som ibland följer med det ansvaret.

Älskade Totte!!!

Småhästarna

Under helgen har det både shoppats till lägenheten och skruvats i betong väggar, vi börjar få det riktigt fint!
Har dock ett problem, söker stora shabloner som jag ska ha upp på en vägg tänkte jag, alltså stora som i minst en meter typ. Vet någon var man får tag på de?

Imorgon börjar en spännande vecka. På jobbet ska en häst kvala. På Slätten ska Zyklon börja köras in, Helia ska börja jobbas och Lighten ska fortsätta sin igångsättning. Kommer även ta in Lighten på stall nästa vecka. Han har gått ute dygnet runt (med täcke) på grund av bronkiten. Det är bra om han andas så frisk luft som möjligt. Nu hoppas jag dock att det kommer funka att ha honom inne på natten i utestallet. Det är högt i tak där och väldigt bra ventilation. Det börjar bli så kallt med nätterna att det känns skönt att kunna ha ridhästarna inne och greja med täcken och så lättare.

Helia (5 år e. For Feeling - Furiosso 3 - Hertigen. Dräktig med Ludwigs Champion) ska också börja sättas igång. Hon opererades i ett bakknä i våras, därefter har hon fått vila och behandlats regelbundet av equiterapeaut. Hon ser nu mycket jämnare ut och ska börja sättas igång försiktigt, kommer bli skritt i skogen och tömkörning på banan till en början. Jag hoppas verkligen att hon kommer fungera som ridhäst, hon är väldigt fin och rör sig bra. Håller hon kommer hon jobbas lugnt och försiktigt fram till årsskiftet, sen blir hon lite mammaledig eftersom hon ska föla till våren. Sen får vi se.

Georgia (2 år e. Ludwigs Champion - Emmerton - fullblod), Donna (2 år e. Donnerbube - Tolstoy) och Hestia kommer komma upp från betet de någon gång under de närmaste veckorna och då kommer de också börja jobbas lite mer. Donna och Georgia kommer pga lite logistiska svårigheter inte åka på inridning förrens i oktober, men de ska börja löshoppas lite på hemmaplan innan. Hestia (3 år e. Metall - Furiosso 3 - Hertigen. Till salu) ska jobba vidare mot att bli klok dressyrstjärna!

Detta bloginlägg skulle egentligen handla om något helt annat - nämnligen Bertil på promenad i stan:) Men hade väldiga bildproblem så de får bli en annan dag.